onsdag 18 augusti 2010

Dagen D, del 1

Vaknade av att det luktade spunk. Det var jag som luktade. Orkade inte gå ut i korridoren igår kväll för att duscha (läs: ville inte gå näck därute då nattsärken fortfarande är spårlöst borta). Tog en dusch, fast det är lite onödigt med tanke på vad de skulle gegga ner mig med. Men med gårdagens fisorgie i färskt minne ville jag inte chocka gänget med att lukta sju-veckor-otvättad-flanellskjorta.

Har inte sovit nåt vidare, mest för att jag ovanpå allt fick bekymmer med astman igår kväll, och den blev värre till natten. Hostat som en galning. Tror att syrrans nya hund har del i det bekymret. Saknade min spira.

Gick ner och lade mig i en annan säng. Fick piller, arselsärk och hushållspappersrullen. Med jämna mellanrum kommer den manlige skötaren (den enda som kan något sånär svenska förutom läkaren) och frågar: "Du känna dig darrig nu?" Jag är ganska säker på att han menar trött, fast man vet ju aldrig vad de petat i mig. Sen kommer doktorn, "Hej hej, det var länge sen!" Visst, och vad fan beror det på? Fast det sa jag inte, jag tror att jag dreglade lite och log lite småfånigt, han såg nöjd ut i alla fall.

Sen blev det åka av till skräckkammaren rummet där de gör TT-styrda och CT-styrda bedövningar. "Filmen" från igår lades över baken och nedre delen av ryggen. Punkterna där de skulle sticka mig målades dit med spritpenna (herregud vad många) Bedövningskluddet för själva sticken kletades dit (stor idé...) En extra sköterska kom in och tog min hand (ryktet går tydligen), den andra började slita pappret i passliga bitar år mig. Läkaren berättade hur bra det skulle gå. Två manliga skötare, samma som alla gånger, höll i mina ben. Jag började gråta.

Sen började eländet. Han stack och grävde, pratade och lugnade, grävde lite till och stack djupare. Berömde mig (?) och sa att det snart var klart. Jag grät, skrek, snörvlade, vrålade, snorade och tjöt.Vi måste ta en paus för jag skakade och hostade så, man måste ligga stilla (jo, tjena). En av skötarna sa att jag skulle tänka på positiva saker. Som vad då, frågade jag honom. Hade svårt att se nåt positivt just då. Han klappade på mitt lår och tyckte att det var positivt att en kvinna i min ålder hade så släta lår, inte en cellulit i sikte här inte! Jag vände på huvudet och tittade på honom. Han fick se en stor, rödmosig, snorig cellulit som blängde på honom. Sen fortsatte vi. Med skrikandet alltså, inte lårklappandet. Efter fyrtio minuter var det över. Sen slocknade jag.

17 kommentarer:

Renée sa...

Åh vad det gör ont i mitt hjärta! Stackare! Du är så modig som ger dig på detta fast du vet hur ont det gör... Hoppas de sprutade in så mycket så det håller livet ut ;-)
Många styrkekramar från mig!

Malla sa...

Stackars dig! Hoppas det är över och klart snart, kram!

Fru Purjo sa...

Fy fasen :(

Hoppas sprutorna gör nytta lääääänge så det dröjer till nästa besök i "tortyrkammaren"....

Kram

S sa...

Å vad du är tapper! Dagens hjälte, helt klart! Hoppas du är smärtfri nu,
kram

ps. cellulitfri på låren?
Jag kan bara drömma....

nillas liv på pinnen sa...

Oh, my Gosh! Cellulitfria lår...*drömmer*

Livsnjutaren sa...

Ohh vad du genomlider, du är stark du. Hoppas verkligen det gör nytta. Finns det inget annat sätt? tusen kramar.

Petra sa...

Men stackars dig. Säger som Stina, du är dagens hjälte.

Veronica sa...

Duktiga du!

Carola sa...

Du är duktig du! Hoppas det hålls bra nu länge!

livet i en låda sa...

ajajajajaj!
Tårarna börjar ju rinna på mej bara jag läser om hur ont det tar på dej.
Fy fasiken vad jobbigt!
Hoppas det håller i sej länge nu till nästa omgång!

Realisten sa...

Herrgud. Stackars dig. Jag ska aldrig mer gnälla ver någonting...eller förresten...någon mer gång kanske.

Tigris Predikantan sa...

Tankar hos dig! Fy när det gör ont ... det går aldrig att sätta sig in i andras smärta. Hoppas att när du läser detta är åtminstone något bättre!

Singelmamman sa...

Herrejävlar så läskigt och någonstans där mitt i tuppar jag också av! Men noterar i ögonvrån, cellulitfria lår! Bravo! Men allvarligt, hur mår du? Kram

Anonym sa...

Åh fy faaan!! Stackare!!

Ninis sa...

Du har varit superduktig!!!
Nu är du värd något gott :)

Ulrika sa...

Stackare! Låter superhemskt ju. Jag skulle grina konstant tror jag, även om någon vore så dum att han gav mina lår komplimanger *sucka*

Hoppas det känns superbra nu och att du fått godsaker i massor som gör att allt känns lite bättre.

Tänker på dig!

Shamrock sa...

Usch vad hemskt. Kan du inte få något lugnande innan du ska ta alla sprutor?